![]() |
| Placebo |
Jag saknar det där lilla extra, någon som tycker om mig för den jag är och inte för något jag borde vara. Någon som är med mig för att dom uppskattar mig, trivs med mig och som stannar kvar även för mina fel och brister. Någon som älskar mig och accepterar mina vänner.
Jag är intresserad av dig lite smått, jag får fjärilar i magen när jag tänker på dig & när jag ser dig. Jag tycker att du är en fantastisk människa & älskar att prata med dig. Jag har inte känt så här på hur länge som helst, och jag mår bra av det. Jag känner mig glad och sprallig på ett litet sött sätt. Jag är rädd för att det ska försvinna, jag vill inte att det ska försvinna. Jag vill försöka låta bli att skriva till dig, jag vill inte att du ska stöta bort mig. Jag vill inte ge mig själv förhoppningar, jag vet inte vad detta är. Jag vill inte bli besviken för att jag tror mer än vad det är. Det är jobbigt att inte bara kunna säga att man tycker, utan att det ska bli fel. Så därför är jag hellre tyst, fastän att det är svårt. Jag tycker bra om dig, jag tycker du är intressant, jag tycker du är fin att titta på. Du är en fin människa!


Inga kommentarer:
Skicka en kommentar