Midsommar!

Jaha, då var det midsommar och här sitter jag helt ensam. Eller ja, mamma & Joel är ju hemma men jag känner mig ändå helt ensam. Jag är alltid ensam, och det suger verkligen. Jag har underbara vänner det är inte det, men dom bor inte nära mig. Jag vet att midsommar inte är något speciellt, för det är det inte. Men när man hör hur alla ska hit och andra dit och själv inse att jag kommer sitta helt själv det svider till i hjärtat. Jag känner mig ensam ofta, fast jag har helt fantastiska människor i mitt liv. Det är lixom en del av mitt hjärta som saknas, det känns som att jag ler fast jag egentligen bara hade velat gråta. Och det enda som vet hur jag egentligen mår är mina allra bästa vänner. Fan, jävla piss mög. Försöker rycka upp mig, och är uppe för en stund men sen faller jag lika snabbt. Det är fruktansvärt, jag gillar inte det alls.