Ja, då ligger jag här i sängen och har jobbat på support från 7.30-14.00. Tycker det är helt okej, för jag känner både i ryggen och i fötterna att det verkligen tar på mig. Jag älskar min mamma över allt annat, det gör jag verkligen. Men när hon säger vissa saker som då handlar om jobb så kan jag bli lite ledsen, irriterad & arg. Jag vet att hon bara menar väl, men det känns ibland som att hon kanske inte egentligen förstår hur ont jag har i min rygg. Jag kan nästan lägga mig ner och gråta över mina ryggsmärtor.
Jag älskar mitt jobb, det är väldigt kul och tiderna är underbara. Mina arbetskamrater är så fina. Jag förstår inte varför jag egentligen inte orkar jobba en hel dag. Jobbar jag 7.30-15.45 så är jag helt, å då menar jag HELT slut när jag kommer hem. Det är så att jag somnar redan vid 18.00 och sover hela natten. Å så tycker jag inte att det skall vara, det är väl ändå inte normalt? eller? Kanske behöver jag öka min medicin, inte vet jag. Tycker ändå att det är skittråkigt att må som jag gör.
Jag skall iallafall jobba imorgon med, börjar 7.30, får se hur länge jag orkar jobba. Eller ja, egentligen så hade jag pallat att jobba till 15.45. Det sa jag till chefen oxå, skriv 15.45. Men hon sa att vi kan se hur det blir imorgon. Det känns jobbigt att ha känslan i kroppen som att jag gör min mamma besviken. Jag har ett jobb, det är inte många ungdomar i dagens samhälle som har det, och jag får jobba väldigt mycket med.
Jag tackar gud varje dag att jag fortfarande har jobb och tak över huvudet. Att jag har en frisk familj och mina 2 fina katter. Jag tackar för dom åren jag fick spendera med min pappa, och jag är innerligt sorgsen att han behövde lämna oss. Jag har det bra, varför kan jag bara inte må bra oxå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar